Hrm, börjar ana att mitt beslut att istället för att äta ett mål mat, stilla hungern med 3 koppar köffe. Sitter nu och försöker blir trött genom att se på serier. Fungerar inte så bra då man istället vill se mer och mer hela tiden.

Se på era favoritserier här.

En låt som man verkligen kommer i stämning till är Marvin Gaye - Let's get it on. Man riktigt känner blodet rusa igenom kroppen. Perfekt låt att nulla till. Eller också tillfredsställa sig själv.

Robinson på tv nu också, Christian är sjukt, sjukt, sjukt vidrig. Jag hoppas han åker, Ranjit också, han verkar vara en dålig människa han med. Billing sjunker i mina ögon hela tiden. Finns snart inte en människa som man kan, ens lite, heja på. Anna L kanske.

Fuck them.

Något annat man kan roa sig med är Battlefield Heroes, underhållande ett tag i alla fall. Har dessvärre börjat märka att man tröttnar på det ganska snabbt. Dessutom är min karaktär skitful. Tänkte att han skulle likna Hitler, men, jag vet inte. Ser mer ut som en ondsint Tom Selleck efter en bantningskur.

For the National Army

Egentligen så borde man vara ute och svira, umgås med vänner och vara fullkomligt odräglig. Istället sitter jag hemma, själv och ganska snäll. Det blir inte alltid som man tänkt sig helt enkelt. Roar mig själv med diverse klipp, bland annat detta. "I've got a fever and the prescription is - more cowbell!". Fantastiskt roligt. Där orginallåten, Blue Oyster Cult - Don't fear The Reaper, också är bra.

Kom ihåg, more cowbell!

Ungefär så här mycket har jag gjort på praktiken idag:

och här tänkte jag då visa en bild på mina fantastiska paint kunskaper. Uppladdningen ville inte ge med sig dessvärre, jävla skit.

Kanske att ni får se den en annan dag, bilden alltså.

Då var jag nästan klar, måste ner ett par kilo till bara. Beach 09' ni vet. Har gått snart sju veckor, minus tio kilo. Jag är nöjd.

Sen efter sommaren börjar bulken, hehe.

Innan


Efter

Känner mig febrig och inte alls pigg. Vill bara hem och sova. Tyvärr är det flera timmar kvar tills det kan bli verklighet, flera timmar fyllda med saker jag ska göra. Måste skriva en hel del skolarbete, måste träna, måsten, måsten i det oändliga.

Fan, vill ju bara slacka.

Ja, det är en gång för alla dags att slopa våra gamla hälsningsfraser och ersätta dem med nya och fräscha. Bort med god morgon, god middag, hej, hejsan och så vidare. Istället inför vi ord såsom, senare, jao, sup, yoyo och fräls dig broder.

Förtydligande: senare utalas med lite finsk dialekt och låter snarare som [tzenare]

Sarå!

Att vi aldrig lär oss, vi människor. Äldre har klagat på yngre i all evighet, och så lär det förbli. Jag tänker i alla fall klaga på de nya 40-talisterna när de väl blir mer än spermier.

Källa

Det har blivit dags för en följetång här, svenska ord kallar jag den och vi kommer att gå igenom ett par ord som egentligen borde stå med i NE. Detta kommer bli ett slags språkligt utforskande i vardagliga ord; som kanske inte är helt kända för en del. Första ordet på listan är rhaten.

Just ordet rhaten kan användas i många sammanhang, stavningen är omdiskuterad bland aristokratin och ett hett ämne att dricka en kopp té över, uttalet lika så.

Rhaten [ra:te:n] jmfr. Rutten
Rhaten är ganska likt ordet rutten till en viss del, man kan säga att rutten är ursprungsformen. Nu, tänk på ordet rutten, du får upp en trasig, förmodligen våt, planka i huvudet, visst, den är rutten, men är den rhaten? Svar: ja - men absolut inte i samma bemärkelse. Något som är rhatet är slitet, använt, fult. Samtidigt som personer kan vara rhatna, då man mer syftar på lodare, alkoholister. Situationer kan också vara rhatna - ja, allt, i stort sett, kan vara rhatet.

Det är dags att sprida en sport, en underbar sport, och jag kan endast göra mitt bästa för att försöka förklara den. Här är mitt tafatta försök:

Wallbattle
Wallbattle spelas på konstgräsplaner med väggar på kortsidorna, dessa väggar ska gärna vara runt 2 – 2,5 meter höga. Planen ska också vara uppdelad i tre zoner, två lagzoner och en så kallad dödzon. Wallbattle går ut på att man delar upp spelarna i två lag, 2-5 spelare i varje lag. Vi kallar dem hädanefter lag1 och lag2. För att få poäng måste lag1 träffa lag2s vägg och vice versa, man får 1 poäng vid väggträff. Det är två tillslag per lag som gäller, även om en ensam spelare i laget kan använda de båda tillslagen själv. Om man går över två tillslag, eller bollen hamnar i den döda zonen så går bollen över till motståndarlaget som får göra avspark. Det är inte tillåtet att använda händerna, se regelverket för straff.
 
Exempel på spel
Lag1 börjar med boll, bollen läggs upp på lag1s laglinje, antingen skjuter man iväg bollen direkt, eller också använder man ett av sina tillslag, bakåt, vilket innebär att nästa spelare måste skjuta iväg bollen direkt. Bollen flyger över och en spelare i lag2 tar emot den, dock får han en illa nertagning och bollen rullar därför in i dödzonen. Bollen går därför över till lag1, som återigen utför samma procedur. Denna gång får lag2 tag i bollen, skjuter över den och träffar lag1s vägg. Alltså, 1-0 till lag2. Efter mål är bollen död igen och lag1 får återigen göra avspark. Denna gång skjuter lag1 över bollen och eftersom lag1 står på 0 poäng och därför inte kan förlora något av dessa, får lag2 istället ett pluspoäng, 2-0 till lag2. Efter att lag1 skjutit ut bollen är den död, lag2 gör avspark och även detta lag skjuter över bollen, nu förlorar lag2 dock ett poäng eftersom de besatt 2 sådana, 1-0 till lag2. Så här fortsätter det ända tills ett lag uppnått 5 poäng, vinst. Detta är grundprinciperna för Wallbattle.

Planen


Regler
TBA

Idag när jag gick från skolan, glad i hågen och lite paranoid, så stötte jag på ett problem. Ett stort problem. Jag bar min idrottsväska i min vanliga hand, högerhanden, men fick dessvärre efter ett tag ont i axeln på samma sida. Bytte då givetvis hand, men när jag gjorde detta resulterade det i en gång som världen sällan skådat. Jag kände mig som en pingvin, en halt pingvin, nej, en halt onykter ful jävla pingvin, precis så kände jag mig, för jag gick så fruktansvärt fult. Vikten på fel sida av kroppen kändes helt fel och jag fick återgå till högeridan igen.

Nu sitter jag hemma och förundras över min oerhört dåliga motorik. Det är nog så här som han som alltid väljs sist på idrotten känner sig. Äh, skit i honom.

En PK blogg, aldrig i livet. En surrealistisk livsbejakande modeblogg med de senaste trenderna från New York, nej. En blogg om den lilla människan i den stora världen, inte det heller.

Det är bara jag, somfan, hela tiden, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

Tillbaka för den artonde gången, högmodig och nydeffad så det förslår - sexig och nytänkande. Tankar cirkulerandes, utsprudlande, ihopplockade och nerlagda i närmsta byrålåda, nu för att återigen plockas upp och återanvändas.

Jag är redo, är du?

Pretentiös, ja tack.